Tur att jag har världens bästa vän.

Hur ska man förklara hur himla snäll denna ponny har blivit. Ibörjan testade han järnet på mig. Allt möjligt. Men nu är han som en liten hund. Nu kan jag hämta han utan problem han bara står med örona fram och är fokuserad på mig. Nu när han står i stallgången kan han kräva uppmärksamhet från mig. Söta lilla ponny!

Kan nog inte sätta ord på hur underbar han är. Man kan alltid få ett gott skratt, Tex när han får någon godis, vrider och vänder han ut tungan så himla sött. När man går med han och har händer bakom ryggen går och och lukar med örona framåt. Nafsar eller biter inte utan bara luktar. Många blir säkert rädd för han när han har örona bakåt men jag vet att han inte mernar illa. Han har aldrig varit dum mot någon. Skulle aldrig sparka någon utan anledning.

Han är min bästa vän!
/ Maja Partapuoli