Jag var inte på stallet igår. klarar helt enkelt inte av de men ikväll måste jag fara dit och hämta lite saker. Kommer kännas som en hårt hugg i hjärtat när jag ser boxen tom och ingen Privero i hagen heller. Kommer aldrig mer få kolla in i hans underbart fina ögon. Kommer aldrig mer få hörans frustningar/mumlingar (inte ofta han gnäggar) Jag kommer aldrig mer att få sitta på han, kommer aldrig få fara ut på en mysig skrittur på världens snällaste och finaste ponny, kommer aldrig mer få rejsa med han.  Kommer aldrig uppleva känslan då allt stämmer med han igen. 
Jag kommer aldrig mer att se han. Det är nog de som gör mest ont.
 Jag vet inte om jag klarar av det men jag måste.
Just så pass att jag klara av att skriva om han. Jag bara gråter. Varför ska livet vara så orättvist?

Han var helt underbar♥