Oj det här var svårt. Har så många fina och dåliga minnen! Ja kan berätta ett av bra och ett dåligt.

Ett dåligt var när han blev sparkad. Vi hade haft han i ca 2 ½ månad tror jag. När jag skulle hämta han med Johanna var benet helblodigt. Blev ju såklart super rädd över vad som hade hänt! Så jag sköljde av såret noga som tur var det vinter och inge smuts. Det hade blivit ett ordentligt djupt sår. Smorde in med joddopax dom första dagarna. Eftersom han visade sig inte halt på något sätt så ringde vi inte vet på engång. Jag gick promenad med han varje dag i ca 30min och ibland längre. Tillslut for vi vet här i Lycksele. Dom sa att det inte var något farligt och om han inte visade sig halt så kunde jag fortsätta skritta han och tillcohmed uppsutten. Vi trodde på och. Vi fick till enbörjan med nån bandagelinda så vi lindade han hela tiden på kvällen. Jodopax,sårspray och ett bandage. Så gjorde vi i ca 3veckor sen for vi till ATG. Dom var väldigt skeptiska över sparken så dom röntgade och jag tror dom tog ultraljud med? minns inte riktigt helt. Men som tur var det inge fel. Så jag skulle fortsätta linda varje natt sen fick vi något special medel som tar bort svullnaden. Den "tömmer" Sen gick jag några veckor. Just när jag skulle få börja sitta upp fick han kolik käning. Men det är en annan historia men vi tror de var mask för han fick det 2 gångar sen fick vi avmasknings medel som man var tvungen att ha vet. intyg och sen blev det bra!

Ett bra. Jaa många av mina minnen är bra. Men det var nog sommarbetet. Ett bättre bete kunde det inte bli. Jag ställde aldrig av han men jag red bara 1 riktigt dressyrpass på bana tiden han stod på betet. Resten var bus i skogen. Härliga kvällsturer,bad ja allt det underbara av sommaren!

/ M.P